När vi hämtade Elwiz

Jag tänkte berättade lite, precis som hos Duke, hur vi hittade Elwiz och varför det blev just honom osv.

Mamma och pappa ville ge mig en ny valp då jag väldigt gärna ville ha hund, för mig var det ett sätt att bearbeta sorgen efter Duke. Ha något att ta ansvar för, få något att göra om dagar helt enkelt!
Vi spanade runt på blocket hela familjen och valde ut annonser som verkade intressanta. Jag ringde först på en annons med valpar av blandningen tax/jämthund och bestämde träff. Men jag ångrade mig då jag insåg den lite tokiga blandningen, ville inte ha en upprepning av Duke igen.
Så jag ringde tillbaka och sa att vi inte kommer.
I samma veva hittade jag Elwiz annons och ringde dit och frågade om vi kunde få hälsa på valparna. Det gick bra och vi åkte dit för att hälsa på dom då 7 veckor gamla ulltoffsarna!
Vi satt på huk och klappade alla valparna som kom tumlandes mot oss och försökte äta upp våra skor. Dom försökte även smaka lite på våra fingrar och jag plockade upp en av valparna för att titta lite närmre. Den valpen var mycket lugnare jämfört med sina syskon och när han tittade mig i ögonen såg jag Duke's blick. Samma kloka ögon som tittade på mig utan att vika undan.
Sedan slickade han mig på kinden istället för att försöka naffsas. Då blev jag kär!
Valpen hette Carl-Jan och var en stor favorit. Han var keligast och lugn, men endå en i gänget och varken den minsta eller den största valpen. Dessutom hade han en teckning vid nosen som liknade ett hjärta!



Jag beslöt mig för att ta honom, det säkra kortet! Men även för att han var så underbart go och söt.
En vecka senare fick vi hämta hem honom, han gnällde lite i bilen påväg hem och gnällde nästan hela kvällen och dagen efter. Men sedan blev det mindre och mindre gnäll och nu har han anpassat sig helt.
Han är definitivt inte lika lugn längre, han är ett vilddjur!
Men jag vet att jag valde rätt iallafall för när han börjar lugna ner sig lite framåt kvällen så är han så go som bara en valp kan vara!

RSS 2.0